Penningtvätt – regler inom bank och finans
Vad tjänar du? Var kommer dina pengar ifrån? Har du underlag som visar det? Det är frågor som konsumenter ofta får av banken. Andra har stött på praktiska problem och blivit nekade att öppna konton eller sätta in kontanter när de saknar svenska ID-handlingar eller inte kan redogöra för varifrån pengarna kommer.
Bakgrunden till sådana frågor och kontroller är den så kallade Penningtvättslagen. Enligt den lagen är banker och många andra företag, tvungna att motverka att deras system missbrukas för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
En stor del av det arbetet består i att de måste veta vilka deras kunder är, var deras pengar kommer ifrån och varför de vill genomföra sina transaktioner. Det kallas för kundkännedom och banken måste ha tillräcklig kundkännedom för att kunna hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism. Arbetet ska dock anpassas till risken för att deras system missbrukas.
Exempel på penningtvätt och finansiering av terrorism
Är det här verkligen ett problem? Kan man missbruka vanliga banktjänster till penningtvätt och terrorismfinansiering? Kan mina vardagliga transaktioner över huvud taget diskuteras ihop med kriminell verksamhet?
Dessvärre är det så att även penningtvättarnas och terrorfinansierarnas affärer också förefaller helt normala vid en första anblick. Det bedöms att det årligen tvättas upp till 130 miljarder kronor i det svenska finansiella systemet.
Exempel på penningtvätt och finansiering av terrorism
Här är några kända exempel på hur vanliga bank- och finanstjänster missbrukas.
En person är dömd för att ha finansierat terroristen som genomförde bombdådet i centrala Stockholm i december 2010. Tillvägagångssättet var att terrorfinansieraren helt enkelt besökte ett lokalt bankkontor och satte in pengar på terroristens konto som denne senare kunde använda till att förbereda attentatet. Pengarna som sattes in hade i sin tur troligen sitt ursprung i bidragsbedrägerier.
En kriminell smugglade narkotika mellan Holland och England. Förtjänsten var väldigt stor men den kriminelle hade 20 konton i olika banker och delade upp insättningarna mellan dem för att undvika att göra en stor insättning i en bank och på så vis dra uppmärksamhet och misstanke till sig. Han uppgav till varje bank att pengarna kom från försäljning av blommor han importerat från Holland.
Terroristen som genomförde massmorden på norska ön Utöya 2011 finansierade den avgörande delen med krediter genom nio olika kreditkort. Kreditansökningarna var till stor del bedrägliga eftersom han manipulerade sin kreditvärdighet med falska inkomster.
Genom att ta lån hos kreditgivare men sedan betala räntor och amorteringar med pengar man fått genom illegal verksamhet är en populär penningtvättsmetod då de lånade pengarna förefaller ”rena” när man konsumerar dem.
Regeringen har i uttalanden redogjort för att de främsta finansieringsformer som blivande terrorister använder för att betala sina resor ner till terroristgrupper i Mellanöstern är snabblån och momsbedrägerier.
Genom att köpa och sedan sälja fondandelar/värdepapper kan man försvåra efterforskningar av pengarnas ursprung.
En ägare av ett litet engelskt tryckeri fick en större summa pengar insatta på sitt konto. På fråga från banken angav han att pengarna kom från hans bror och var ämnade till att modernisera tryckeriet. Brodern bodde i ett land i Sydamerika som var ökänt för korruption och narkotikahandel. Men istället för att modernisera tryckeriet så köpte tryckeriägaren fonder för pengarna. Det hela väckte misstankar och man gjorde en s k penningtvättsrapport till polisen. Den följande utredningen visade att pengarna kom från brottsliga förtjänster och var en del i en storskalig penningtvättsverksamhet.
En person anmälde till ett kanadensiskt växlingskontor att denne ville göra en växling till en utländsk valuta. Omständigheterna på transaktionen var tillräcklig för att väcka misstanke och polisen kontaktades. Växlingen genomfördes men övervakades av polisen. Pengarna överlämnades sedan till en kurir som tog dem till ett annat land. Genom internationellt polissamarbete övervakades resan och efterföljande brottsliga affären och till sist blev både kuriren och kanadensaren som växlat pengarna gripna. Vid gripandet fann man 2 kilo kokain hos männen.